Ja nu är han här vårt älskade lilla underverk! Tre dagar efter utsatt tid, den 9:e mars kom äntligen vår lillfis och igår fick vi komma hem. Visst är det magiskt att någon kan vara en sådan självklar del av ens liv redan från första sekund och att det känns helt omöjligt att någon annan än just
han skulle komma till oss, han är ju
våran W. Att han sedan kom till oss genom en riktig drömförlossning och att vi alla mår prima är ju en stor bonus!
Storasyster är stoltare än stolt och vill hjälpa till, pussa och krama vilket innebär att man måste ha ett ständigt vakande öga för vem kan begära att en 2 1/2 åring ska förstå hur försiktig man faktiskt måste vara? När jag låg där nyförlöst med lillebror på magen fick jag världens underbaraste videomeddelande av skruttan som sjöng ja må han leva med ett långt hjärtligt grattiiiisssss på slutet, att så mycket kärlek kan rymmas i en så liten kropp jag trodde att jag skulle spricka av kärlek!