Efter en intensiv vecka med mycket framför kameran anspänning var det skönt att byta ut högklackat mot stövlar och få komma ut i stallet en stund. Och idag när vi red förbi hagarna med alla stora fina tävlingshästar så såg jag något i lilla Ts ögon som jag inte sett förut, hon brukar alltid tycka att det är kul i stallet men det här var något annat, något större.
Idag stod uteritt på schemat och det långsamma tempot gjorde att lilla T började fantisera ihop en berättelse om den trolska skogen vi red i och jag hakade på, finns det något mer fascinerande än att få glänta på dörren till barnens fantasivärld?
Det var på den här klubben som jag också började min bana en gång i tiden och alla namnskyltar från de hästar som passerat revy i klubben klär in en hel korridor. Mycket nostalgi i de här väggarna. Jag minns så väl den pigga skäcken Schasse som var en storfavorit tillsammans med Isa och Nicole och jag minns minst lika väl de isande blickarna från de fem år äldre tjejerna i gruppen när jag blev betrodd att rida de nya hästarna först.
Nu väntar paketinslagning och tårtbak för i morgon fyller nämligen vår stora lilla skatt 4år. Ett långt snöre har fästs vid hennes säng som vindlar iväg genom huset och trädgården med slutdestination ute i lekstugan och där, bakom den mycket efterlängtade lekstugedörren, som inte fanns när hon gick och la sig, står en av hennes presenter.
PS! Återkommer på förfrågan med menyn för juni, bara några länkar som fattas sedan är den klar!
Translation: After a week full of interviews it was well needed to go to the stables for a while to unwind and recharge the batteries.