Formex - the odd colony

Att besöka Formexmässan i januari är lite som att glänta på dörren till våren och redan vid pressfrukosten i den fantastiska Odd Colony utställningen kickade mina vårkänslor igång där jag satt med en frukostpåse i handen omgiven av tulpaner, pasteller och en hel koloni kvittrande kollegor.

I vanlig ordning smattras det bilder utan dess like. 

Under pressfrukosten delades Formex Formidable priset ut som i år gick till vasen Fanny formgiven av Ami Katz för Klong. Folkets pris däremot tilldelades något så oväntat som en käpp. 

Odd Colony som ligger i B-hallen är en helt ljuvlig utställning signerad talangfulla designkollektivet Odd Birds och ett stort Don't miss om du ska besöka mässan. Inte minst för att ta del av de guldkorn som Odd Birds valt ut från det enorma hav av produkter som ställs ut på mässan. Många beklagar sig över att det är så lite nytt på mässan men jag går emot strömmen och påstår att det nya är att det inte är så mycket nytt. Att det inte ska vara så mycket nytt. Att trendväxlingarna är subtilare, hållbarare och sundare. Och  mer kompatibla med varandra. Och den trenden välkomnar jag!

Det fanns så otroligt mycket att inspireras av i Odd Colony och en av alla de idéer som jag tar med mig hem är att låta penseln dansa över korrugerad plåt. Snyggt som en fond i hallen, köket, barnrummet eller trädgårdsförrådet kanske. Att slipa och tejpa kanterna innan du målar är dock klokt så att det inte händer några otrevligheter med vassa plåtkanter.

Känns det lite naket och årstidslöst där hemma efter att julen har städats ut så skulle jag börja med att ordinera en ordentlig lökfrossa. Bättre löfte om vår än en lök sprängfylld med liv finns nog inte. Det fina kaklet från Marrakech Design som förekom flitigt i Odd Colony påminner mig att jag måste fatta ett beslut. Att vi ska ha marockanska plattor på golvet i skafferiet har vi bestämt sedan länge men färgvalet har legat i långbänk. Dags för beslut alltså!

Lökfrossa var verkligen ingen underdrift. Skulle jag inte stoppat min impuls att räkna dem hade jag med all sannolikhet räknat ännu. 

Tulpaner, tulpaner, tulpaner! Finfint sällskap att vänta in våren med. 

Mina upprymda vårkänslor från dagens mässmaraton fick sig dock ett bryskt uppvaknande när vi klev ur planet här hemma i Umeå och möttes av -27°. Åh nu längtar jag verkligen efter att ta på mig mitt trädgårdsförkläde, mina slitna blåjeans och möta trädgårdsvåren i ett par sådana här underbaringar från Calou.

I väntan på fler uppdateringar här på bloggen kan du kika på mina uppdateringar på Instagram. Leta på itsahouse så hittar du mig.