Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget, det värmer så oerhört! I morse var vi hos veterinären och det var med mycket blandade känslor vi åkte dit, många tankar snurrade i huvudet och jag fruktade det värsta men vi fick ett betydligt positivare besked än vad jag hade vågat hoppas på. Veterinären trodde att det bara var senknutar som sen har blivit skavda då hon har legat men kunde inte utesluta tumörer utan att operera bort dem och skicka dem på analys. Så nu måste vi besluta oss för hur vi vill göra, och det lutar åt att inte operera då en operation och en sövning alltid innebär en risk i sig och skulle det sedan visa sig att det är tumörer så är sannolikheten stor att det bara kommer nya hela tiden och då låter vi hellre Simba slippa tratt, mediciner och annan konvalecens sista tiden i livet. Så lite lugnare kan vi känna oss och även om man helst vill slippa vara med om sådana här saker så får det en ändå att stanna upp, njuta av varandra och inte ta något för givet. Så som det slita men ack så sanna uttrycket säger, inget ont som inte har något gott med sig!
Här hemma har det inte hänt så mycket sista veckan, lusten har liksom inte infunnit sig, men vi har i alla fall småpysslat lite och börjat byta ut de provisoriska silvertejpshandtagen mot riktiga beslag från Nacka Byggnadsvård. Översta raden har fått knoppar och de undre lådorna har fått skålhandtag och det blev ett riktigt lyft för vårt hemmasnickrade kök!