Efter en intensiv vecka med mycket framför kameran anspänning var det skönt att byta ut högklackat mot stövlar och få komma ut i stallet en stund. Och idag när vi red förbi hagarna med alla stora fina tävlingshästar så såg jag något i lilla Ts ögon som jag inte sett förut, hon brukar alltid tycka att det är kul i stallet men det här var något annat, något större.
Idag stod uteritt på schemat och det långsamma tempot gjorde att lilla T började fantisera ihop en berättelse om den trolska skogen vi red i och jag hakade på, finns det något mer fascinerande än att få glänta på dörren till barnens fantasivärld?
Det var på den här klubben som jag också började min bana en gång i tiden och alla namnskyltar från de hästar som passerat revy i klubben klär in en hel korridor. Mycket nostalgi i de här väggarna. Jag minns så väl den pigga skäcken Schasse som var en storfavorit tillsammans med Isa och Nicole och jag minns minst lika väl de isande blickarna från de fem år äldre tjejerna i gruppen när jag blev betrodd att rida de nya hästarna först.
Nu väntar paketinslagning och tårtbak för i morgon fyller nämligen vår stora lilla skatt 4år. Ett långt snöre har fästs vid hennes säng som vindlar iväg genom huset och trädgården med slutdestination ute i lekstugan och där, bakom den mycket efterlängtade lekstugedörren, som inte fanns när hon gick och la sig, står en av hennes presenter.
PS! Återkommer på förfrågan med menyn för juni, bara några länkar som fattas sedan är den klar!
Translation: After a week full of interviews it was well needed to go to the stables for a while to unwind and recharge the batteries.
Translation: After a week full of interviews it was well needed to go to the stables for a while to unwind and recharge the batteries.
Åh, jag älskar föjla-snöret-presenter, de är de bästa! Fick en själv för ca 3 veckor sedan.
SvaraRaderaÅh så härligt inlägg detta var! Instämmer i hur härligt det är att få vara med i deras fantasivärld en stund. Och vilket underbart uppvaknande hon ska få imorrn, följa snöre måste vi fixa här hemma någon gång också :-)
SvaraRaderaSchasse var också min favorit, vilken toppenponny! Härlig fredag ni ser ut att ha haft!
SvaraRaderaFin artikel i DI idag!! Vilket helt makalöst projekt ni nu driver i mål!
SvaraRaderaHelt rätt att samla kraft i stallet.
Ha en fin helg!
Kram Lina
Tusen tack! Och jag som inte hunnit få tag i tidningen ännu, nu blir jag ju nyfiken!!!
RaderaGrattis till mycket fint reportage i DI
SvaraRaderaSå stolta ni skall vara för allt ni gjort för er ert hus och så oerhört bra det blivit. Så roligt att ni har en Soomkai på altanen.
Vilka bra val ni gjort :)
Åh tusen tack Jimmy! Det var inget svårt val av lampa, en Soomkai kändes klockren!
RaderaOh, där var en hel del hästar jag glömt. Xanadou var brun med bläs och riktigt snygg vill jag minnas. Schasse red jag inte mycket, började med stor häst så tidigt eftersom jag redan då var lång. Tack för minnesåterblicken! Nostalgi!
SvaraRaderaVilken underbar blogg du har! Jag håller som bäst på att läsa den nerifrån och upp, alltså från början till nuläget ;)
SvaraRaderaJag har ridit sen jag var sju och det är inte många år som jag varit utan hästar i mitt liv, eftersom jag pluggar för tillfället så rider jag på ridskola istället. Sörgården heter ridskolan och ligger i Hössjö, det är en lite annorlunda ridskola med hästarnas behov och välmående i fokus samt att ridningen lärs ut som Centrerad ridning och umgänget med hästarna baseras på NH (Natural Horsemanship).
Egentligen ville jag bara säga att Schasse fanns på min ridskola ända fram till förra hösten(!) då han fick vandra vidare pga ålder.
Jag tyckte att jag kände igen dig en dag på Hippo för några månader sen, verkar som att jag hade rätt :-) Visst är det bara världens bästa stall?
SvaraRadera